Arja Saijonmaa nobbade Mikis Theodorakis – vänskapen bestod livet ut

Arja Saijonmaa skildras som artist och fredsaktivist i en ny film om hennes liv. Enligt filmrecensenten Johanna Paulsson följer dokumentären sångerskans väg från ung vänsteraktivist till internationell röst för fred och frihet. Historien tar sin början i Finland, där Saijonmaa engagerade sig i Studentteatern. Under 1960-talet medverkade hon i en kabaré om den grekiska diktaturen och sjöng en sång av Mikis Theodorakis, kompositören och motståndsmannen som då satt fängslad. Det blev början på ett samarbete som senare skulle föra dem samman även personligen. Filmen beskriver deras relation som en särskild konstnärlig kemi och en nära vänskap. Theodorakis ska ha försökt uppvakta Saijonmaa, men hon tackade nej. Recensionen skildrar detta med glimten i ögat: hon avvisade den grekiske musikerns försök, samtidigt som deras vänskap höll i sig genom åren och bestod till hans död. Marko Tallis film, med titeln ”Sjung för mig Arja!”, lyfter också fram Saijonmaas starka röst och hennes förmåga att röra sig mellan schlager, protestsånger, bouzouki och tango. Enligt recensionen blev hon en brobyggare mellan människor och länder. Hennes engagemang för fred och mänskliga rättigheter förde henne från Grekland vidare till Chile. När Saijonmaa kom till Sverige på 1970-talet möttes finländare fortfarande av fördomar, skriver Paulsson. Sverige under Olof Palme beskrivs däremot som ett öppnare och mer mångkulturellt samhälle, där artistens politiska engagemang kunde få utrymme. Dokumentären söker också svar på varför Saijonmaa lämnade Finland och låter frågan om hon är en diva hänga i luften. Recensenten konstaterar att filmen ger en subjektiv bild och samtidigt tecknar ett porträtt av både sångerskan och hennes mentor. Den rör sig genom hennes artistliv och politiska sammanhang, men går enligt texten inte närmare in på Theodorakis senare politiska karriär och kontroverser.